#0: Det är svårt (ibland mycket svårt) att reda ut vad som är vad i den vildvuxna (ha!) floran (ha! igen) av handels- och andra gångbara namn på träslag, såväl inom som mellan olika språk.

Ett redskap som jag därvidlag funnit vara till mycket stor hjälp i ärendet är entusiastprojeket The Wood Database. Utöver detaljrik information per trädslag har de också ett antal fördjupningsartiklar i olika ämnen, inklusive en om just tallar, av vilken framgår att de fyra arter som i första hand räknas som SYP (=Southern Yellow Pine) är Pinus echinata, Pinus elliotti, Pinus palustris och Pinus taeda. Den enda av dessa för vilken svenska Wikipedia ger ett handelsnamn i tillägg till det vetenskapliga artnamnet är den sistnämnda, loblollytall.

SYP importeras till Europa, och går således att köpa även på denna sidan pölen, men precis vilken art man i så fall får kan det vara svårt att avgöra.

Douglasgran hör också till tallsläktet, men inte Pinus-familjen, och är, som framgår av den ovan länkade till databasen, ett något lättare och mindre starkt träslag än t.ex. loblollytall.

Precis vilket svenskt handelsnamn man bör fråga efter på brädgården vet jag alltså inte (här i Belgien säljes SYP som just "Yellow Pine"), och inte heller vad skulle sälja/pracka på en heller, men det är ju ett problem annars också när man vill köpa virke att det inte alltid är särskilt tydligt vad som är vad.

Tack för all den informationen! Yellow pine ska tydligen ha bra egenskaper för diverse snickerier men samtidigt ett av de lägsta prisen per vikt. Min förhoppning var att det skulle motsvara något av våra svenska träslag. Så verkar det inte vara.

#2: Väl bekomme!

Nej, jag tror inte att vi har någon egentlig, inhemsk motsvarighet, men jag kan mycket väl ha fel -- jag vet inte så noga, om jag skall vara ärlig, vad som numera vanligtvis säljes som byggnadsvirke i norra Europa, men det är alltså i den sektorn av timmerbranschen som man kan tänkas hitta virke med liknande egenskaper.

SYP finns annars att köpa, även i Europa, men inte lika lättillgängligt som i (delar av) USA. Jag ser till exempel att min favorit-brädgård i Arnhem tar i runda slängar 23.000 kronor per kubikmeter för färdighyvlade plankor i yellow pine. Om det är ett representativt pris eller ej vet jag inte, och inte heller om det skall räknas som billigt, men finns gör det alltså. Arnhemse Fijnhouthandel är inte någon jättestor brädgård, och i hög utsträckning inriktade på möbel- och annat kvalitetsvirke, så det är möjligt att de är dyrare än andra, jag vet helt enkelt inte.

Hur det är att använda vet jag inte heller, och man bör ha i åtanke att Chris Schwarz (från vars bok jag misstänker att du har det hela) har en ovanligt stark klockarkärlek till just SYP.

Omkring 600 USD per ton är det pris Chris Schwartz anger för Yellow Pine. Jag hittar dock inte densiteten. Det låter betydligt billigare än det pris du hittade.

#4: Jo, i runda slängar $600/ton är ett bra genomsnitt mellan det listpris Chris anger ($0,23/lb), det faktiska pris ($0,29/lb) han räknar ut baserat på vad hans plankor faktiskt väger, och vad det kostade ($0,33/lb) om man tar spillfaktorn med i kalkylen.

Den genomsnittliga (i verkligheten varierar det från en bit av samma slags trä till en annan) vikten/volym för loblollytall (för att välja en SYP-sort some exempel) är enligt trädatabasen 35 lb/ft3 eller, i för oss mer begripliga mått, 570 kg/m3, medan den relativa densiteten är 0,47 respektive 0,57 (om man håller muspekaren ovanför egenskapens i fråga namn i databasen framgår vad som avses med den första respektive andra siffran).

Nu är SYP inte lika billigt, eller ens tillgängligt, i stora delar av USA; vad jag har förstått hittar man det mest i de delar av landet där det förekommer, naturligt eller odlat, och används det mest som byggnadsvirke.

Se'n vet jag som sagt var inte alls hur representativa priserna hos AF är för gängse pris i Europa; de flesta brädgårdar publicerar inte sina prislistor, så det är svårt att undersöka. När det börjat lugna sig på allvar med coroneriet planerar jag dock en utflykt till Van Der Perre Zagerij en Houthandel i Lennik, väster om Bryssel; de skriver nämligen att de i lager för ett antal av de träslag jag är mest intresserad av, men också att de har Yellow Pine. Nu är jag inte särskilt intresserad av SYP, men det skulle vara roligt att ta reda på vad dylik kostar där, om inte annat så för jämförelsens skull.

Då ligger det i nästan samma härad som svensk ek när det gäller densiteten.

Jag tror jag såg någonstans att det finns mindre produktion av yellow pine i Sverige. Jag undrar var jag läste det.

#6:
Yellow pine, också kallad Jeffreytall (Pinus jeffreyi)
Skulle tro att det är som björk eller ek, precis som du säger.
Jag har däremot ingen stor erfarenhet av utländska trädarter, förutom ädelträ då.

#7: Pinus jeffreyi kallas förvisso bland annat för Yellow Pine, men räknas, vad jag förstår, inte till de tallarter vilka som grupp kallas Southern Yellow Pine (SYP), utan är i stället en av de sorter som tillsammans kallas Western Yellow Pine (WYP), i vilken huvudarten är Ponderosa Pine (Pinus ponderosa).

WYP används också till bland annat byggnadsvirke i USA, men är inte lika tunga eller starka som SYP. Det framgår inte riktigt av tråden ovan, men diskussionen tog sin början i en bok av Christopher Schwarz, The Anarchist's Workbench (gratis att ladda ner!), vilken handlar om att bygga en hyvelbänk av just SYP, som i (delar av) USA är ett vanligt, billigt, starkt och tungt byggnadsvirke.

Det närmaste vi kommer i Europa är nog egentligen "vanlig" tall (Pinus sylvestris). Om man dyker ner i siffrorna i The Wood Database är denna inte lika tung eller stark som SYP, utan ligger någonstans mitt emellan SYP och WYP.