Precis vilka mått det hela landar i återstår och se, och beror på vad virket har att säga i ärendet, men jag har i alla fall börjat med att skaffa just virke, i form av tre råsågade plankor i ask, kring 200 mm breda, 2500 mm långa och 52 mm tjocka.

Dessa har jag nu börjat initialbehandla, genom att kapa lagom långa stycken …

… på vilka jag först hyvlar ena sidan plan och (någotsånär) slät, och därmed skapar en första referensyta.

Därefter hyvlar jag ena kanten rak, slät och vinkelrät mot referensytan …

… vilket ger tillfyllest referens för att på bandsågen såga av ett stycke ur yttersta kanten, snäppet tjockare än vad jag tänker mig att hyllplanen skall bli.

Efter varje sågsnitt hyvlar jag en ny referenskant, dels för att få nära nog identiskt resultat, sågsnitt efter sågsnitt, dels för att undvika risken att små fel ackumuleras över att antal snitt, och till sist skapar sniskor och snedheter.

Dessutom innebär den ständigt återställda referenskanten att varje ämne per automatik får en så gott som fix och färdig egen referensyta och -kant, vilket kommer spara mycket tid och arbete längre fram.

Då plankorna är vanligt standardvirke, med liggande årsringar får den här processen dessutom till resultat att ämnena ges mer eller mindre stående dylika, och därmed blir såväl mer lika varandra i ytteckningen (vilket kommer vara av godo när de skall limmas samman till hyllplan och paneler) som mer formstabila.

Det sistnämnda är inte minst intressant i ljuset av att jag valt att börja bearbeta plankorna ledsamma jag fått hem dem; det är allså högst önskvärt att det färdigsågade ämnena är så lite benägna som möjligt att missformas under det att de får acklimatisera sig till verkstadsklimatet, i vilket syfte jag börjar med att strölägga dem.

Proceduren fortsätter på samma vis: hyvla ena sidan tilll referensyta, hyvla referenskant, såga av ett ämne, hyvla ny referenskant …

… allt under det att den strölagda ämneshögen växer – här är t.ex. samtliga hyllplansämnen färdigsågade till 13/16" tjocklek (jag planerar att göra hyllplanen nå'nstans mellan 11/16" och 3/4" tjocka, så lite marginal behövs ju) …

… varpå jag tog vid med att framställa ämnen till ryggpanelerna (sågade till1/2" råtjocklek) …

… till sammanlagt 40 dylika, liksom ämnen till hyllbärare (8 stycken à 9/16" och 2 stycken à 7/8").

I takt med att fler plankbitar togs under behandling fortsatte den strölagda ämneshögen att växa …

… och blev det så så småningom dags att ta itu med det längsta stycket – det ur vilket ämnena till benen skulle sågas.

Mycket hyvelspån blir det!

Det är inga små projekt du ger dig på.😳
Den fina hyvelbänken kommer väl till pass.😎👍

Då jag använt en av plankorna som anteckningsblock tyckte jag det var säkrast att fotografera mina notiser …

… innan de transmogrifierades till såg- och hyvelspån …

… och strölades tillsammans med sina kamrater för att under ett par veckors tid acklimatisera sig till min verkstad, som så här års är som allra torrast (19 à 20° varmt och 35 à 40 % relativ luftfuktighet ger en jämviktsfukthalt i virket på 7,5 à 8 %).

Under de veckor virket varit på torken har jag bland annat roat med mig att åstadkomma färgprover för de delar jag planerar att måla …

… och har i detta syfte testa linoljevax blandad med linoljefärg, linoljelasyr, ren linoljefärg samt kaseinfärg, såväl ren som efterbehandlad med linoljevax respektive kokt linolja.

Sedan hustrun och jag gjort utförliga jämförelser med färgskalan i rummet där bokhyllan skall stå, föll valet till sist på ren linoljefärg i nyansen [ljust engelskt röd]https://ottossonfarg.com/produkt/linoljefarg-aa-10a-ljus-engelskt-rod/) från Ottossons Färgmakeri i Genarp, vilket på bilden är provbiten längst till höger i övre raden.

Sedan de råsågade ämnena fått acklimatisera sig till verksta'n under tre veckor var det så dags att börja bearbeta dem, varvid jag valde att börja med det som skall bli de sex hyllplanen.

Steg 1 var att med hjälp av ådringen sortera dem i den ordning de sågats, för enhetligast möjliga färg och ådring, även om jag på grund av ett par slarvsnitt med badsågen blev tvungen att så gott det gick fylla ut högen med två ämnen sågade ur en annan planka; förhoppningsvis kommer detta inte bli allt för iögonenfallande …

… varefter det var dags att med vindlattor (eller, som jag numera tenderar att i mitt stilla sinne kalla dem, sniskepinnar, ity de är pinnar som hjälper mig att se om virket är på sniskan eller inte), rätskiva och vinkelhake hyvla referensytorna släta och raka, samt kanterna raka och vinkelräta mot referensytorna …

… till dess jag hade fem ämnen färdigpassade, och sammanspända på försök för att kolla att samtliga fogar sluter sig helt även under blott måttligt tryck.

Det ska bli en fin tid framöver att få följa ditt bokhylla-bygge 😀

#24 Tusen tack skall du ha! 😊

Innan det var dags att övergå till limning ritade jag en snickartriangel på ämnenas reverssidor; då jag i det här skedet valt att bara hyvla referensytorna släta, och således kommer lägga dessa nedåt i limknektarna, kommer en dylik vara till stor hjälp för att vara säker på att ämnena limmas samman i rätt ordning och på rätt håll!

Dags, alltså, att börja limma! Jag har valt att köra med [Old Brown Glue](), ett flytande hudlim, då det dels är starkt och bra, dels väldigt tacksamt att arbeta med när fogarna blir många, ity det har en lång öppettid om man värmer det i vattenbad till en 60 grader eller så. Dessutom är det så praktiskt inrättat att man kan applicera det med en bra pensel, eftersom det är enkelt att göra den helt ren igen efteråt med bara varmt vatten.

Vartefter som lim strukits på fogarna lägger jag upp dem i limknektarna …

… och tynger ner dem med blyhagel …

… stryker lim på nästa …

… och lägger även den på plats …

… till dess samtliga fem ämnen är ditlagda och limknekarna åtdragna, verefter jag vänder på det hela och kollar så att jag inte fått några nämnvärda ojämnheter på referenssidan …

… varpå det hela får sitta i spänn över natten – medlajens baksida när limmet har en lång öppettid är förstås att det också tar lång tid på sig för att härda, men det är det värt!

Här ser man för övrigt triangeln på nytt, som verkligen var till stor hjälp för att undvika att ämnena hamnade bakvänt eller i fel ordning.

Sedan limmet härdat putsade jag och jämnade till den nyvordna gemensamma referensytan, och dubbelkollade dessutom referenkanten också …

… samt stöthyvlade ena kortändan vederbörligen vinkelrät …

… varpå hyllpansämnet lades till handlingarna, tillsammans med sina fem kamrater.

I ett senare skede skall jag hyvla dem alla till +/- samma tjocklek och bredd, samt korta dem till ösnkad längd, men för närvarande räcker det att de alla fått referensyta och -kant, samt en vinkelrät kortända.

Med hyllämnena avverkade var det det så dags för nästa delprojekt: det som skall bli bokhyllans topp.

Till det ändamålet började jag med sju ämnen, samtliga 1-1/8" tum tjocka, knappt 2" breda och unegfär 52" långa …

… vilka jag omgående koortade till 49-3/4", så att min 50" långa (och längsta) rätskiva skulle räcka till över hela längden och ändå sticka ut över ändarna; på så vis tordes jag hoppas på att det skulle gå mer geschwindt att få till en god nog passning mellan ämnena inför sammanlimningen …

… och till yttermera viss- och säkerhet testade jag löpande att det inte krävdes allför mycket tvingtvång för att få samtliga glipor att sluta sig.

När jag efter en del ytterligare finputsande var nöjd med resultatet var det så dags att limma samman ämnena, varpå de ställdes åt sidan under det att limmet fick härda över natten.

Under tiden passade jag på att sortera och dela in de betydligt mindre (1/2" tjocka och 22" långa) men också betydligt fler (sammanlagt hela 40) ämnen av vilka jag avser limma samman baksidespanelerna.

Sedan limmet hade härdat var det så dags …

… att ta den åstadkomna skivan under behandling.

Jag började därvidlag med att hyvla den ojämna undersidan slät och plan i alla led …

… alltsammans i akt och mening att göra den till referensyta – det är ju nämligen den sidan som skall ligga an mot underredet, medan ovansidan förstås skall göras snygg och jämn, men inte beöver passa mot något annat än luften, vilket förstås är ett mindre kinkigt uppdrag … 🤪

Därefter förvandlade jag det som skall bli framkanten …

… till referenskant …

… och konstaterade därvidlag (om än inte för första gången) att framtången på min hyvelbänk har ett veritabelt järngrepp: det var inga som helst problem att hålla fast en så pass lång och bred skiva som detta medan kanten hyvlades! 😅

Sedan strök jag längs skivans samtliga kanter till önskad slutgiltig tjocklek – 7/8" = 22,225 mm …

… och hyvlade systematiskt ned den blivande ovansidan …

… till linjen i fråga.

Då ovansidan som sagt var inte behöver passa mot något annat är det inte kinkigt på någon eller några tiondels millimeter när om skivan är exakt lika tjock överallt – det viktiga är att den ser jämntjock ut och har en vacker yta.

Efter att ha dubbelkollat ovansidan med sniskepinnar och rätskiva …

… var det så dags att med panelstrykmåttet stryka ut bredden parallellt med referenskanten …

… och så hyvla reverskanten …

… vinkelrät …

… och rak.

Detta är inte slutgiltig bredd – den kommer avgöras av hur djupa hyllplanen faktiskt blir till sist – men med en parallell, vinkelrät och rak reverskant kan jag såga bort överskottet i bandsågen med just reverskanten mot parallellanslaget; min lilla bandsåg har ju inte djupkapacitet nog för att i stället hålla an mot referenskanten.

Till sist stöthyvlade jag de bägge ändarna …

… och hade sedan ett färdigt ämne till ovanstycket!

Precisionen och noggrannheten i
hantverket imponerar 👍👍👏👏

De senaste tre månaderna har jag, genom en kombination i skiftande proportioner av för mycket att göra på jobbet, diverse resor och aktiviteter, sommarsemester samt en släng (inte särskilt svår, dessbättre) av covid haft väldigt lite tid över för att gå ner i min källare, men av och till har jag ändå fortsatt att hyvlar och limma element till de sex tunnare paneler som skall bilda huvuddelen av bokhyllans bakstycken …

…

…

… och blev jag i morse klar med den sista av dem …

… och har jag nu alltså sex ämnen färdiglimmade till hyllplan, sex till bakstycken samt ett till ovanstycket.

Hyllplanen och bakstyckespanelerna är samtliga släthyvlade, stöthyvlade och klara på referensytorna, referenskanterna och ena kortändan; att få till övriga tre ytor/kanter kommer bli nästa jobb.

Så var det dags att fortsätta fixa till hyllplanen, som ju är ganska ojämna på reversytorna. Detta är helt och hållet med flit – det skulle varit betydligt mer jobb att för hand hyvla bägge ytorna släta och parallella på samtliga ämnen av vilka hyllplanen limmats samman.

Som det är är varierar de något i tjocklek, beroende på hur mycket material jag behövde avlägnsa för att fixa till referensytan, och med samtliga märken kvar efter bandsågen.

Tjusigt! Ser fram emot en fortsättning!

#64 Tack! Den kommer här …

Hyllplanen varierar också i längd, så första moment blev att hitta den kortaste dylika, vilket visade sig bli 600 mm. Precis exakt hur breda hyllorna skall vara i slutändan har jag inte helt bestämt ännu, men då 600 mm är nära nog det största mått jag kan tänka mig …

… passade det bra att sätte en knivlinje på 600 mm samt en blyertsdito ytterligare nå'n mm eller två utanom knivlinjen …

#65: Hur tunga böcker har du?

Kommer bokhyllsplanen att kunna svikta?

#67: I just den här bokhyllan skall det inte stå särskilt tunga verk, och hyllplanen kommer dessutom vila på hyllbärare i form av lister som sträcker sig under hela hyllans bredd, såväl i bakkant som framkant, så jag är inte särskilt orolig. Ask är dessutom ett rejält segt och starkt virke.

I alla fall:

… och sedan såga bort överskottet jäms med blyertsstrecket på bandsågen …

… och så till sist stöthyvla ändträet ner till knivlinjen …

… till dess jag hade sex stycken 600 mm långa hyllplan, med bägge ändarna i rät vinkel mot referenskanter och -ytor.

Hyllplansämnena är alltjämt något bredare än vad det är tänka att hyllorna skall vara djupa, men det är bättre att vänta med att åtgärda den saken till dess stommen är klar och jag kan se exakt vad som blir lagom.

Innan jag fortsatte med reversytorna stack jag emellan med att på nytt kolla referensytorna med sniskepinnar och rätskiva, och fixa till de smärre skabvanker som ännu återstod i form av minimal men dock skevhet och/eller höga punkter.

Sedan letade jag reda på det ställe på samtliga skivor som var tunnast, och ställde strykmåttet därefter; det råkade bli ganska precis 17 mm …

.. och strök ut detta mått på samtliga hyllplanskanter och -kortändar.

Som synes gav detta på vissa ställen ett par-tre mm att hyvla bort …

… under det att det, där det var som tunnast …

… inte var mycket som behövde tas bort.

Innan jag började hyvla rent respektive reversyta fasade jag av bakre kanten, för att slippa utslag ur densamma i samband med tvärhyvling …

… varpå det var dags att börja hyvla, först med kortrubanken på såväl längden …

… som tvären …

… under regelbunden insmorning av sulan med paraffin för bättre glid.

När ytan sedan var nästan ända nera vid strecket, hela vägen runtenom …

… var det dags att byta till den långa rubanken …

… och med den ta ner det hela till slutlig tjocklek. I ett senare skede kommer reeverssidorna, som är de vilka kommer synas, dessutom få några tag med putshyveln, men det får bli sista moment innan ytbehandling; till dess duger det bra så här.

Innan det var dags att stänga verksta'n för i kväll tog jag fram de sex ämnena som skall bli bakstyckespaneler, mätte in största möjliga gemensamma längd (vilket visade sig vara 542 mm), och kortade av samtliga sex till denna längd med samma metod (bandsåg och stötlådehyvel) som jag använde för hyllplanen.

Jag räknar med att behöva korta av panelerna ytterligare nå'n centimeter eller så, men precis hur mycket får jag se när såväl stommen som panelramverken gjorts klara. Om det inte finns tvingande skäl till att uppnå ett exakt mått på något är det, tycker i alla fall jag, alltid enklare och bättre att låta utfallet av en process styra hanteringen av nästa, och att måtta i stället för att mäta.

Apropå det där med mått och marginaler – här ser man tydligt fördelen med att ge sig själv lite spelrum! Trots fasad kant var det här hyllplansämnet såpass klent i bakkanten att jag fick ett rejält urslag när jag tvärhyvlade ytan; i sig inte förvånande, när man tittar på ådringen i träet, men jag var ordentligt glad och nöjd att jag givit mig själv en centimeter eller två av extra virke just i bakkanten …

#84 👍

#85: Tack skall du ha! 😄

I dag fick jag så hyvlat reversytorna även på de sex panelämnena. Detta gick betydligt mer geschwindt än med hyllplanen, givet att det inte finns någon som helst orsak för dessa paneler att vara lika tjocka, då det som kommer räknas är falsarna som så småningom skall anbringas längs deras kanter för att passa in i noten i ramverken. Jag valde därför att helt enkelt hyvla bort minst möjliga mängd material på var och en.

Då reversytorna här dessutom kommer utgöra bokhyllans baksida, som skall stå mot väggen och alltså inte synas, behöver jag heller inte bry mig om att få dem särskilt snygga.

Slutresultatet är sex paneler som varierar i tjocklek från 9 mm till 11,5 mm, och som inte är mer välputsade än vad de råkade bli när de togs ned till den tjocklek som lämpade sig för var och en.

I och med detta är samtliga skivor klara. Nästa jobb blir att fixa till stommen!

Arbetet på stommen inleddes med att plocka fram de ämnen som skall bli till de bägge sidogavlarna, samt mittgaveln – fyra ben, två mittstycken samt tolv tvärslåar att förbinda dem med varandra, två och två …

… samt att kontrollera …

… och så vitt det behövdes justera referensytor och -kanter.

Visserligen var jag hyfsat noga när jag först producerade ämnena, men givet att de då var färskt framtagna ur råsågade plankor, med högre jämviktsfukthalt än vad som råder i min verkstad, har de förstås rört lite på sig under tiden de fått ligga till sig.

Det var längesedan jag skrev något här, men så har också bokhylleprojektet gått på sparlåga sedan i fjol höstas; dels har det varit mycket med det mesta, men en stor del av hösten slukades också av en resa till USA, där jag under en veckas tid gick en pinnstolskurs för Christopher Schwarz i dennes hemmaverkstad i Covington i Kentucky (på andra sidan Ohio-floden från Cincinatti i Ohio), samt, sedan jag kommit hem igen, med att göra klart, sätta samman (det är svårt att flyga reguljärflyg över Atlanten med en färdigbyggd stol, så den fick resa som platt paket) och måla stolen i fråga.

Ytterligare några andra småprojekt (till vilka jag hoppas kunna återkomma i separata tråddelar) har sedan yrkat på förtur i byggkön, men nu har det blivit dags att fortsätta med bokhyllan! Jag har nämligen ytterligare ett ganska stort projekt på gång, men har givit mig själv strikta order att Inte börja med det innan hyllan är färdig. Så det så.

#91: Vilken otroligt fin stol!

I alla fall. Innan det hela avstannade för att förbereda USA-resan hann jag fullfölja trimmandet av de ämnen som skall bli ben till jämn bredd och tjocklek, samt vinkelrätt och slätt på samtliga ytor och kanter …

#92: Tack!!! Det var väldigt snällt sagt 😊

#93: … liksom de tolv kortare ämnena till det som skall bli gaveltvärslåar.

Så var det dags att ge gaveltvärstyckena sin slutgiltiga längd, men innan jag bestämde mig för vad den skulle vara delade jag upp ämnena i tre högar – en för vänster gavel, en för mittengaveln och en för den högra – samt försåg var och en med en snickartriangel, så att det framledes kommer vara klart vilket ämne som skall vara var i konstruktionen. Visserligen kommer de vara utbytbara till måtten, men det är hyfsat troligt att tapparna kommer skilja sig åt så pass i bredd att det är lönt att hålla reda på'at

I nästa steg tog jag fram ett av de blivande hyllplanen, och kollade med hjälp av ett påar väl valda böcker att jo, 230 mm djupa vill jag ha dem …

… liksom en kvarts tum indragna från benens framkanter …

… och 5/8" innanför bakbenens bakkant …

… så att det där kommer finnas utrymme nog för ramverket till bakstycket.

Sedan allt detta lagts ut så noga jag kunde tog jag fram en linjal, och fann att det på ovan nämnda premisser mellan fram- respektive bakben blir ett mellanrum på ganska exakt 6-3/4" (≈ 171 mm).

När jag ända hade allt detta utlagt passade jag också på att med några provbitar testa vad som rent visuellt kan tänkas vara lagoma mått för de lattor som skall fylla ut tomrummen i gavlarna, och fann då att tre stycken lattor med en bredd av 7/8" och 7/8" mellanrum sig emellan ger 1-3/16" luft mellan ytterlattorna och benen, och i mina ögon ter sig snyggt nog.

Så långt det låter sig göras gilllar jag att jobba såhär, dvs. med mått baserade på virket och omständigheterna, och fastlagda genom att prova ämnen och stycken mot varandra snarare än i förväg uttänkta och uppritade på ritning.

Det kräver förvisso ett visst mått av tungan rätt i mun, noggrannhet och inte minst att hela tiden liga en fyra-fem steg före i tankearbetet, men som sagt: jag gillar metoden i fråga!

Det är underhållande och lärorikt att följa dina förehavanden i snickerboa.
Jag följer dig med stort intresse 😀

#103: Tack skall du ha! 😊

När jag nu visste hur långa tvärslåarna skulle vara fortsatte jag med att stöthyvla dem vinkelräta i ena änden …

… och riggade sedan upp min granitskiva som stöd, och markerade för tappskuldrorna på ett av ämnena, med 1-1/8" för tappen i den redan vinkelräta änden, och sedan 6-3/4" till nästa markering.

Efter att ha dragit ut initialmarkeringen (bara ett helt lätt knivmärke i kanten av ämnet) på det första ämnet använde jag sedan detta som mall för att flytta över måtten till de övriga elva, ett i taget …

Genom att sätta kniveggen i det helt lilla hacket jag gjort vid överföringen av måttet, och sedan skjuta upp vinkelhaken mot knivens flata sida hamnar vinkelhaken enkelt, tryggt och säkert i precis rätt läge …

… och blir det busenkelt att på rätt ställe lägga ett snitt över ämnets fulla bredd.

Som synes ger tekniken ett korrekt resultat, vilket i sin tur kommer producera tvärslåar med percis samma avstånd mellan skuldrorna, vilket i sin tur (kan man i alla fall tro och hoppas) bör leda till en gavelkonstruktion som passar samman.

Nästa steg var att ta skulderlinjerna hela vägen runt, liksom också den tredje linje vid 9" som angav ämnenas tiotala längd inklusive en tapp i varje ända …

… såga av överskottet på bandsågen …

… och till sist stöthyvla den nysågade ändan ner till knivlinjen.

Detta är en tillfyllest exakt metod, eftersom den ljusare rand man kan se på ändträet så länge linjen ännu inte är nådd …

… gradvis försvinner i takt med att man närmar sig mållinjen.

Ett snabbt test gav också vid handen att ämnena nu var precis lika långa och helt i linje med varandra.

Jag inser plötsligt att jag fått tågordningen fel i beskrivningen ovan – det är ett par veckor sedan jag gjorde jobbet, så jag hade glömt att (och såg inte heller på bilderna) att ##105–115 bara beskriver hur jag markerade för att korta ämnena till 9"! Att markera för skulderlinjerna, 1-1/8" in från respektive ända, gjorde jag först i nästa skede!

Om ursäkt, alltså, för min förvirring i frågan. Beskrivningen av tekniken var helt riktig, men det var som sagt först nu som jag på ett av ämnena lade ut linjal (och vinkelhake, för att vara säker på att linjalen låg rakt) …

… och gjorde två små knivmärken 1-1/8" respektive 7-7/8" från stenen …

… vilket alltså gav mig 6-3/4" mellan skulderlinjerna …

… som jag, likt avkortningslinjen ovan, och med samma teknik, förde över till samtliga ämnen, samt tog hela vägen runt ämnena med hjälp av vinkelhaken och kniven.

I nästa steg var det så dags att bestämma precis var på benen tvärslåarna skall sitta, något som hänger direkt samman med var hyllplanen skall komma, eftersom planen är att ha hyllplanen i nivå med just tvärslåarna. Dessutom måste jag ta med i beräkningen tjockleken på de lister som skall agera hyllbärare, eftersom de kommer "äta upp" motsvarande mått i höjd mellan två hyllplan.

Som vanligt föredrog jag att "mäta" med föremål framför att räkna ut måtten, och tog därför fram ett urval böcker i olika storlekar. Tilläggas bör kanska att det redan från början varit tanken att hyllan bara skall rymma "vanliga" böcker, dvs. inga folianter eller andra specialformat.

Sedan fäste jag med dubbelsidig tejp klossar motsvarande hyllbärare och hyllplan i tvärslåämnena, och placerade ut dem så att jag, räknat från golvet, kommer få 265, 255 respektive 245 mm fri höjd i de tre hyllorna …

… och läste sedan av på den i förväg utlagda enmeterslinjalen var undersidan på respektive tvärslå hamnat, vilket visade sig bli 85, 387, 677 respektive 940 mm.

Jag utgick härvid från golvet, och det första måttet (85 mm) är tilltaget så att dammsugarmunstycket på vår dammsugare med liten men tillräcklig marginal kommer kunna komma in under hyllan; övriga mått följde helt enkelt av den fria höjd mellan hyllplanen jag bestämt mig för (se föregående inlägg).

Dessa fyra mått ger mig de utgångspunkter jag behöver för att, när tvärslåtapparna så småningom är tillsågade, markera för tapphålen, och låter mig därtill räkna ut att hela schabraket, inklusive toppskivan (som är 7/8" ≈ 22 mm tjock), kommer bli 1004 mm högt.

Nästa moment var att markera för tvärslåarnas tappar – 5/16" breda skall de bli, för att matcha den lockbettel med samma mått med vilken tapphålen kommer stämmas. Ämnena till mittengaveln får därvidlag sina tappar centrerade …

… men på höger- och vänstergavlarna vill jag ha dem förskjutna utåt, av skäl som framgå av ett senare moment.

Jag väljer också att korta av tapparna på längden med 1/8" i varje kant …

… så att deras slutliga bredd blir 1-1/2", och matchar stämjärnet med samma bredd; det tör komma att bli praktiskt när tapphålen skall putsas till.

För att underlätta inför sågningen av tapparna har jag också fyllt i knivspåren med blyerts, så att de syns ordentligt; i och med detta är tvärslåämnena klara för sågen.

Med måtten kända var det så till att på ett av benen …

… pricka ut dem …

… plocka upp dem igen från prickarna med kniven …

… och dra ett kort streck för att markera var underkanten av respektive tvärslå kommer hamna.

Dessa förde jag sedan över till de andra benen, och kunde därmed för ögonblicket lägga dem och tvärslåarna åt sidan.

Innan det blir dags att ta itu med tappförbindelserna ville jag få gjort de sammanlagt 16 stycken som skall sammanbinda gavlarna på längden, och dessutom i 12 fall samtidigt utgöra hyllbärare, så att jag kan se på riktigt och inte bara för mitt inre öga hur de blir, var de kommer sitta fästa i benen, och hur detta samverkar/slåss om uttrymme med tappar och tapphål …

Jag plockade därför fram de grovt tillsågade ämnena, kollade hurpass vinda de var (det var de!) …

… och tog itu med att hyvla dem raka, räta och rätvinkliga.

Vissa av dem gav jag dessutom två referenskanter, dvs. bägge kanterna hyvlades så exakt raka och vinkelräta mot referensytan som jag förmådda; detta av skäl som kommer bliva uppenbara vad det lider.

Sedan kortade jag på sedvanligt vis samtliga ämnen till 24-1/4" längd …

… och kollade sedan var mitten ligger på de fem ämnen jag redan bestämt skulle delas mitt av på längden, genom att med en passare plocka upp bredden, ställa in sektorn till denna bredd i linjeläge 8, och sedan med en annan passare plocka upp halva bredden i linjeläge 4 (åtta genom två är ju fyra); på så vis kom jag fram till att halva bredden var 15/16".

Med mittenmåttet känt strök jag till allmän hjälp, ledning och kontroll ut detsamma på ämnena med blyerts, ställde in parallellanslaget till rätt bredd samt kollade att det var låst i rät vinkel …

… samt sågade ämnena mitt itu på längden

Noggrannheten lönade sig också: även om ämnena inte blev exakt lika breda så kom de nära nog; det kommer för de stycken de skall bli inte heller spela någon som helst roll.

Mera noga var det med de bredare slåarna, så på dem strök jag ut slutlig bredd med strykmått, sågade bort det mesta av överskottet, och hyvlade dem sedan ner till den utstrukna linjen.

På de smalare ämnena nöjde jag mig med att bara hyvla bort märkena efter bandsågen. Vis av erfarenheten höll jag dem dock inte direkt mot hyvlingsmothållet, utan satte jag en spillbit emellan; för att kunna känna om jag håller hyveln vinkelrätt i 90° behöver jag använda ett nypgrepp mellan tumme och fingrar, och om det då slinter till är det med såpass låga ämnen stor risk att fingrarna drar rakt in i mothållets vassa piggar – det har hänt en gång, och ärret ser jag fortfarande, så den övningen vill jag inte göra om.

I och med detta var samtliga längsslåar färdigdimensionerade. De smalare varierar som synes med nå'n kvarts millimeter eller så i bredd, men som redan nämnts spelar det ingen som helst roll, och då finns det heller inte anledning att lägga mer jobb än nödvändigt på saken.